Sveriges humlor
Sveriges humlor

Sandhumla

Bombus veteranus Fabricius, 1793

Rödlistekategori: EN (Starkt hotad)

Fältkännetecken Hona medelstor, hane liten till medelstor. Päls ganska kort men rufsig.
Mellankroppen blekgul till ljusgrå med ett svart band mellan vingbaserna. Bakkroppen är tydligt randig med svarta hår mitt på respektive tergit. Den ljusa formen av haghumla är en förväxlingsrisk; de är likstora men haghumla har helsvart T3 och rödaktig rumpa, medan sandhumlans alla tergiter har likartad teckning. Solblekta, små arbetare av klöverhumla kan vara mycket snarlika.

Levnadssätt Bo ovan jord i sorkars vinterbon eller högar av fjolårsgräs. Samhällen individfattiga. Lång flygsäsong, hanar kan påträffas i mitten av september.

Habitat Blomrika strandängar utmed såväl kusten som insjöar och andra vattendrag. Relativt korttungad, sentida fynd i Norrbotten tyder på att strandveronika, fibblor och vitklöver är särskilt attraktiva näringsväxter.

Utbredning & Status Förekom förr utmed kusterna i Skåne och Halland varifrån den försvann under 1950-talet. Glädjande nog har den under 2000-talet åter påträffats i Sverige men då längst i norr. Idag förekommer den sällsynt utmed Norrbottenskusten med fynd från Luleå samt vid Kukkolaforsen, Tornedalen. I Finland har den blivit vanligare från 1990-talet och framåt.

Övrigt Voveiko (1953) hävdade att sandhumla är boparasit på bon av haghumla, mosshumla och backhumla.

Foto av sandhumla
Sandhumla. Keila, Estland. Wikimedia commons
apr April maj Maj jun Juni jul Juli aug Augusti sep September
Flygtider för Sandhumla

Rasterkarta från Artportalen

Rasterkarta över utbredningen av Sandhumla
Rasterkarta över utbredningen av Sandhumla, från Artportalen 2016

Externa länkar

Länkar till Artportalen

Mediafiler på webben

Läs mer