Sveriges humlor
Sveriges humlor

Haghumla

Bombus sylvarum

Fältkännetecken Hona liten till medelstor, hane liten. Päls tät och ganska jämn. Bästa kännetecknet är den höga flygtonen och att den alltid har bråttom! Förekommer i en ljus form och i en mörk (melanistisk) form. Den mörka formen påminner om gräshumla och båda har rödtonade pollensamlingshår. Haghumlan har dock en vitgrå tofs vid mellanbenens höfter och vitgrå sternitfransar vilka gräshumla saknar. Den ljusa formen kan påminna om sandhumla (endast i Norrbotten), lapphumla (endast i fjällen) och kanske även stäpphumla (utdöd). Förutom att utbredningsområdena inte överlappar är haghumlans intensiva beteende utslagsgivande.

Levnadssätt Bo på eller under marken i grästuvor eller vinterbon av sorkar. Lokalt kan den vara mycket talrik och ibland t.o.m. den dominerande arten. Samhällen kommer i gång relativt sent på våren.

Habitat Mosaikartade landskap med öppna fält och skogar. Påträffas ofta utmed skogsbryn, i betesmarker och trädgårdar. Förekommer även utmed havsstränder. Relativ långtungad art som näringssöker i många olika ärtväxter och besöker gärna även trädgårdarnas lavendel, hjärtstilla och isop med flera.

Utbredning & Status Vanlig i södra Sverige och den sammanhängande utbredningen sträcker sig norrut till Värmland – södra Hälsingland. Längre norrut endast med isolerade förekomster.

Foto av Haghumla
Haghumla, Vallby, Västmanland © David Andersson 2014
Foto av Haghumla
Haghumla, Varberg, Halland © David Andersson 2014
apr April maj Maj jun Juni jul Juli aug Augusti sep September
Flygtider för Haghumla

Rasterkarta från Artportalen

Rasterkarta över utbredningen av Haghumla
Rasterkarta över utbredningen av Haghumla, från Artportalen 2016

Externa länkar

Länkar till Artportalen

Mediafiler på webben

Läs mer