Blåklockshumla
Bombus soroeensis
Alternativa svenska namn:- Brynhumla
Fältkännetecken Hona medelstor till liten, hane medelstor. Päls relativt jämn men ser glesare ut än hos jordhumlor (hår raka och ej grenade). Huvud hjärtformigt. Den är mindre än andra jordhumlor och ger ett rundare intryck. Arbetare besöker som artnamnet antyder gärna blåklockor. Honan utmärks av att det gula bandet på T2 är avsmalnande eller helt avsnörpt på mitten. Hanen har gult på såväl T1 som T2 samt bredare gul krage och en gul tofs på hjässan. Hanen ger också ett graciöst intryck med spenslig kropp, långa antenner och smala ben. Bakre metatarserna med gles och lång behåring, inte tät och kort som hos jordhumlor. Ansiktet är svart. På tergit fyra finns i södra Sverige ibland en röd ton i gränszonen mellan svart och vitt. I Skåne har även underarten proteus (Sydlig blåklockshumla) sällsynt observerats. Den har helt röd rumpa och med begränsade gula partier.
Levnadssätt Bo i övergivna smågnagarbon under marken. Drottningen blir åter aktiv först i slutet av maj och är därmed senare än andra jordhumlor. Hanarna uppträder från mitten av juli till början av september. Boet parasiteras av broksnylthumla.
Habitat Mosaikartade landskap med skog och öppna marker där den mest påträffas längs skogsbryn, hagmarker och i trädgårdar. Korttungad, drottningen besöker gärna bärris i skogsmark eller trädgårdarnas fruktträd och bärbuskar. Arbete är mer eller mindre specialiserade på olika blåklockor. Hanar besöker en mängd blommor som åkervädd, väddklint, lavendel och kungsmynta.
Utbredning & Status Tämligen vanlig i södra Sverige norrut till en linje norra Dalarna – Ångermanland samt utmed hela Norrlandskusten.
| apr April | maj Maj | jun Juni | jul Juli | aug Augusti | sep September | |
|---|---|---|---|---|---|---|
| ♀ | ||||||
| ♂ |
Rasterkarta från Artportalen
