Sveriges humlor
Sveriges humlor

Mosshumla

Bombus muscorum Linné, 1758

Rödlistekategori: VU (Sårbar)

Fältkännetecken Hona, hane medelstor. Arbetare kan vara mycket små. Könen lika. Mellankroppen med kort och mycket tät päls (ger snaggat intryck sett från sidan) till skillnad från den längre och rufsigare pälsen hos åkerhumla (men även backhumla). Mellankropp nästan självlysande rödorange med guldgula till blekgula hår på sidorna och bakre delen av skutellen. Ansikte, hjässa och bakkropp med liknande guldgul till blekgul behåring. De svarta benen kontrasterar tydligt mot den ljusa behåringen på mellankroppens sidor. Blekta mosshumlor har fortfarande samma relativa färgkontrast mellan bakkropp och mellankropp. Saknar alltid svarta hår på kroppens översida.

Levnadssätt Bo ovanpå markytan i smågnagarbon, tuvor etc. Drottningar vaknar i början av maj. Samhällen relativt individfattiga. Pollensamlande arbetare rör sig inte lika långt från boet som hos många andra arter.

Habitat Blom- och kalkrika, torra ängs-, hed- och alvarmarker, särskilt utmed kusterna. Finns även på mer eller mindre trädlösa öar i Stockholms och Roslagens ytterskärgårdar. Relativt korttungad; oxtunga, blåeld, axveronika, väddklint och blåmunkar verkar vara särskilda favoriter på torrängar och i ytterskärgården kärleksört.

Utbredning & Status Ovanlig och med mycket lokala förekomster i främst Skåne samt på Öland och Gotland. Fynden i ytterskärgården i Södermanland och Uppland rör sig antagligen om en skild underart (bannitus) som har anlänt från Finland. Denna underart finns endast utmed kuster. Västkust-fyndet underart.

Foto av mosshumla
Mosshumla, Gårdhumla, Öland © David Andersson 2014
Foto av mosshumlor
Mosshumlor, England. Wikimedia commons
apr April maj Maj jun Juni jul Juli aug Augusti sep September
Flygtider för Mosshumla

Rasterkarta från Artportalen

Rasterkarta över utbredningen av Mosshumla
Rasterkarta över utbredningen av Mosshumla, från Artportalen 2016

Externa länkar

Länkar till Artportalen

Mediafiler på webben

Läs mer