Sveriges humlor
Sveriges humlor

Lappsnylthumla

Bombus flavidus Eversmann, 1852

Fältkännetecken Hona liten, hane medelstor. Päls lång och rufsig. Drygt hälften är mer eller mindre helt melanistiska, särskilt vanligt hos hanar. Hona svart med gul hjässa, krage, skutell och fjärde tergit samt röd sjätte tergit. Ängssnylthumlan är snarlik men denna saknar utbredd gul behåring baktill på skutellen. Hanar varierar mycket och kan vara mer eller mindre helt gula till helt svarta. I allmänhet är dock bakkroppens T4 gul, T5 svart och T6–T7 rödaktig eller svart. Hanar av ängssnylthumla kan ibland ha gul rumpa; utslagsgivande karaktärer är då att lappsnylthumla har tätt hårigt antennskaft (och ej glest behårat) och längre hår på bakbenens metatarser (2X metatarsens bredd jämfört med 1,5X hos ängssnylthumla).

Levnadssätt Parasiterar bon av andra humlor, troligen främst ljunghumla men kanske även lapphumla och tajgahumla. I skogslandet påträffas de första honorna från mitten av maj. Korttungad, besöker först blommor av lingon och blåbär, senare på säsongen särskilt gullris men även mjölkört, fibblor och åkervädd med flera.

Habitat Liknande som sin värdart ljunghumla, dvs. öppningar i den boreala skogen som myrmarker och blomrika vägkanter men även i fjällbjörkskog och den lågalpina regionen.

Utbredning & Status Nyckfull i uppträdandet, vissa år är den vanligare och andra nästan försvunnen. Förekommer främst i Norrlands inland nedanför fjällkedjan, men fynd är gjorda i hela fjällkedjan och söderut till låglandet i Dalarna.

Foto av Lapphumla
Lappsnylthumla, Nikkaluokta, Lappland © David Andersson
apr April maj Maj jun Juni jul Juli aug Augusti sep September
Flygtider för Lappsnylthumla

Rasterkarta från Artportalen

Rasterkarta över utbredningen av Lappsnylthumla
Rasterkarta över utbredningen av Lappsnylthumla, från Artportalen 2016

Externa länkar

Länkar till Artportalen

Mediafiler på webben

Läs mer