Sveriges humlor
Sveriges humlor

Stäpphumla

Bombus cullumanus Kirby, 1802

Rödlistekategori: RE (Nationellt utdöd, senast observerad i landet 1976)

Fältkännetecken Hona medelstor till stor, hane medelstor. Päls kort och ganska jämn. Honan särskiljs från den snarlika gräshumlan på att den endast har svarta hår på bakbenens pollenkorg och metatars. I stort sett omöjlig att skilja från stenhumlehonor i fält; hos stäpphumlan är bakbenens metatarser skinande svarta och saknar stenhumlans mycket korta, gulvita hår, stäpphumla har även en kortare kind. Hanen är desto lättare; det är en färggrann humla med brungul–beige krage, skutell och T1, T2, medan tergit 3 är svart och efterföljande tergiter orangeröda. Ytligt sett kan den påminna om en haghumla.

Levnadssätt Bo troligen under jord i övergivna gnagarbon.

Habitat Blomrika gräsmarker, torrängar och alvarmarker, främst utmed kuster. Korttungad art som bara har setts besöka väddklint i Sverige. Kan ha blivit utkonkurrerad av tambiodlingen som fick ett kraftigt uppsving på 1940-talet.

Utbredning & Status Sista fyndet i landet, och därmed hela Nordeuropa, gjordes vid Södra Bårby på Öland år 1976. Den betraktas därmed som utdöd i vårt land. Tidigare under 1900-talet fanns den på södra Öland samt i centrala Skåne. Arten finns idag kvar endast i Pyrenéerna och riskerar att helt dö ut inom en snar framtid (senaste fyndet gjorde där år 2004). Vissa betraktar två taxa som underarter till stäpphumla: Bombus c. apollineus Skorikov finns som närmast i Turkiet och B. c. serrisquama Morawitz dels i Spanien, dels i Östeuropa. 


Rasterkarta från Artportalen

Rasterkarta över utbredningen av Stäpphumla
Rasterkarta över utbredningen av Stäpphumla, från Artportalen 2016

Externa länkar

Länkar till Artportalen

Mediafiler på webben

Läs mer